Innehåll på sidan:
Vi föds alla med ett anknytningsbehov
Så vilka möjligheter finns det till förändring? Kan parterapi vara till hjälp?
I en parterapi baserad på EFT får du/ni hjälp med att
”Se din relation som ett viktigt engagemang som kräver närvaro och tid och som utvecklas hela livet”
Har du svårt att ge dig hän i kärleksrelationer? Undviker du att visa intima känslor i rädsla av att bli sårad eller övergiven? Blir du klängig och krävande för att i nästa stund hota med att göra slut när du känner dig avvisad av din partner?
När vi inte får våra känslomässiga behov tillgodosedda, eller upplever hot om att bli övergivna, aktiveras vårt stressystem och får oss att agera med frustration och ilska eller med undvikande och avstängda känslor i en skyddsaspekt. Om du kommer från otrygga uppväxtförhållanden och/eller har negativa erfarenheter av nära relationer kan det med andra ord vara svårt att fungera i ett parförhållande. De flesta av oss (vissa omedvetet och andra medvetet) spenderar samtidigt hela livet med att hitta en trygg kärleksrelation där vi kan slappna av och känna oss viktiga. Detta kan dock förefalla svårt när många av oss är uppväxta med att vara självständiga och inte luta oss på andra.
Vi föds alla med ett anknytningsbehov
Det hänger ihop med vår överlevnadsinstinkt. Som nyfödda skulle vi inte klara oss utan våra vårdnadshavare och vi kan heller inte som vuxna klara oss utan relationer till andra. John Bowlby (1907-1990), anknytningsteorins fader, sa att: ”Under hela vuxenlivet är tillgängligheten till en tillmötesgående anknytningsperson källan till en persons trygghetskänsla. Alla vi människor, från vaggan till graven, är lyckligast när livet organiseras som en serie utflykter, långa eller korta, från den trygga hamnen som vi finner i våra anknytningspersoner”. Alltså styrs vårt mående utifrån hur vi upplever våra relationer.
Närhet till personer som vill oss väl skapar både känslomässigt och fysiskt välbefinnande hos oss och skapar grund för en sund självkänsla (OBS! om anknytningspersonerna är sunda och trygga). Ofrivillig ensamhet är traumatiserande för oss och kan leda till psykisk ohälsa. En förutsägbar kontakt med en annan människa erbjuder en trygg bas och inre lugn, vilket gör att vi kan använda vår energi till att utforska världen eller utvecklas på andra områden i livet.
En kärleksrelation handlar om att erkänna viljan att luta sig mot varandra, att finnas där när det är tufft och öppna upp för intima känslor. Det är så vi får möjligheten att uppleva trygga relationer där det finns värme och ömsesidighet – ett ”sunt beroende”. Ledord som ” jag vill vara med dig”, ”du är viktig för mig”, ”jag är rädd att förlora dig”, ”jag finns här för dig” är vägen till sunda relationer vare sig det är kärleks- eller vänskapsrelationer. Och visst finns det en risk att bli sårad eller lämnad, men den risken behöver vi ta för att få uppleva glädjen av att vara nära en annan människa.
Så vilka möjligheter finns det till förändring? Kan parterapi vara till hjälp?
EFT (Emotionally Focused Therapy för par) är en metod med stark forskningsevidens med grund i anknytnings – humanistisk och systemisk teori. Metoden utgår från att våra känslor (emotioner) beskriver våra behov, värderingar och mål i relation till oss själva men även i kärleksrelationen. I EFT ser man emotionerna som nyckeln till förändring. Att istället för att stänga av eller fly emotionellt (för att skydda oss eller känna känslomässig smärta) behöver vi öppna upp och både visa och uttrycka känslor. Känslorna är ett navigeringssystem för att tillgodose våra själsliga behov. När vi i vår omgivning inte tillfredsställs eller blir bemötta i våra behov blir vi frustrerade, ledsna, arga och olyckliga. Att medvetandegöra dessa behov ger viktiga insikter och nya möjligheter till att få tillfredsställande relationer.
Kanske är man inte själv medveten om egna behov och önskemål i relationen och heller inte partnerns? Och kanske är man inte medveten om varandras sårbarheter (triggers) och hur ens beteenden påverka den andra? Det kan vara att man inte lyssnar på, tar hänsyn till eller accepterar varandras olikheter – och istället kritiserar, hotar och går i försvar.
Parterapin hjälper er identifiera det dysfunktionella samspelsmönstret varpå ni får en ökad förståelse och tolerans för varandra och kan mötas och validera varandra istället för att skapa distans. Genom att bli mer medvetna om egna känslomässiga behov och sårbarheter kan det negativa samspelsmönstret brytas. Mer tillgängliga och lyhörda för varandra hittar ni så småningom en trygg anknytning där ni kan leva i en sund och lekfull kärleksrelation både emotionellt och sexuellt.
I en parterapi baserad på EFT får du/ni hjälp med att:
- Dagligen sträva efter att visa tillgänglighet, lyhördhet och engagemang (= att validera varandra mer)
- Bli medveten om dina sårbarheter och triggers och ta eget ansvar för att jobba med dem (= ökad reflektion.)
- Vara medveten om dina behov och önskemål i kärleksrelationen och hitta ett bra sätta att säga det på så du blir förstådd och bemött.
- Bli medveten om hur du påverkar din partner med dina beteenden.
- Lyssna och försöka förstå din partners perspektiv istället för att förbereda ditt eget försvar (= då har du slutat lyssna. Att bevisa vem som har rätt eller fel leder ingenstans).
- Kritisera mindre (= det leder din partner in i försvar). Beskriv istället din underliggande känsla och vad du behöver av din partner. Till exempel ”jag känner mig ensam och oviktig när du jobbar så mycket. Jag behöver tid med dig för du är viktig för mig” istället för att agera ut den reaktiva känslan som kan vara irritation, ilska, kritik eller avvisande (då skjuter du din partner ifrån dig).
- Våga visa dig sårbar/”släppa garden” och dela med din partner (= då är din partner mer benägen att känna empati med dig och vill lyssna på dig
Detta är grundstommen i EFT. Som psykoterapeut är det fantastiskt att se hur parterapi baserad på EFT hjälper par att bryta negativa samspelsmönster och komma närmare varandra igen.
Vill du läsa mer om EFT som metod i parterapi? Då rekommenderar jag boken ”Håll om mig” av Dr. Sue Johnson.