Jag är en av få psykologer i Sverige som är öppen med åsikten att psykedeliska upplevelser kan ha en kraftfull inverkan på psykologisk utveckling och därför har en plats i psykoterapi. Jag träffar nästan uteslutande personer som vill prata om psykedeliska upplevelser, trots att bruket är olagligt och tabu i Sverige. Ofta är jag en av de första personerna som får höra. Det blir både intimt och sårbart, och bäddar för en stark allians från första samtalet. Tack vare den nya forskningen vågar jag bjuda in och mina klienter vågar öppna upp sig kring sin process.
Som psykolog vill jag hjälpa mina klienter att ta informerade beslut som gynnar deras hälsa och utveckling. Jag har kunskap om vanliga symptom som kan dyka upp efter psykedeliska tillstånd och erfarenhet av att bearbeta överväldigande eller nedslående upplevelser. Jag gör det utan att uppmuntra till användning, administrera psykedeliska substanser eller tillhandahålla terapi då personen är under påverkan.
Begreppet ’integration’ i detta sammanhang syftar till en inlärningsprocess som i någon mån sker automatiskt efter förändrade medvetandetillstånd. Denna process ger personen en större förståelse för sensationer och insikter från till exempel en psykedelisk upplevelse, och placerar dessa i en kontext utifrån personlighet och utveckling. Det är genom denna process som psykedeliska upplevelser antas leda till de varaktiga förändringar i beteenden och attityder som har dokumenterats i forskning.
Målet med terapin i integrationsarbete är att underlätta för klientens egen process. Syftet är att bygga en bro mellan den psykedeliska upplevelsen och det dagliga livet, på ett sätt som hjälper klienten att leva ett mer autentiskt liv med mindre lidande.
Vad säger forskningen om psykedeliska substanser i kombination med psykoterapi?
Få har nog undgått den stora ökningen av forskning på psykedeliska substanser och specifikt även hur dessa kan användas i kombination med psykoterapi för att behandla psykisk ohälsa. När jag var med och grundade Nätverket för psykedelisk vetenskap 2016 fanns endast några enstaka studier med psilocybin och MDMA publicerade. Numera finns åtminstone sju forskningscentrum runt om i världen dedikerade till psykedelisk forskning, och MDMA-assisterad psykoterapi är på god väg att bli en godkänd behandling för svårbehandlad PTSD. New York Times deklarerade nyligen ”The Psychedelic
Revolution Is Coming. Psychiatry May Never Be the Same”. Svenska Bulletin var inte långt efter med rubriken ”Den psykedeliska revolutionen har kommit till Sverige”.
Visst finns det skäl att vara hoppfull om dessa typer av behandlingar. Psykoterapi med MDMA eller psilocybin involverar endast ett fåtal doseringar och verkar kunna ge en starka effekter för patienter där inget annat fungerat (översikt). Genom att ”skaka om” systemet och ge individen nya perspektiv på grundläggande antaganden och tankemönster, verkar det som att en psykedelisk upplevelse kan öka den psykologiska flexibiliteten.
Det finns ett stort behov av innovation inom psykiatrin, och psykedelisk psykoterapi har potential att åstadkomma ett paradigmskifte. Förhoppningarna eldas även på av en begynnande psykedelisk läkemedelsindustri och sensationslysten journalistik. Samtidigt är det fortfarande osäkert om dessa behandlingar kommer att kunna bli en del av vårdsystemet, och vilka patienter som i så fall kommer att få tillgång till dem.
Viktigt med information och kliniskt arbete på området
Mycket talar därför för ett ökat bruk utanför forskning och vård, inte olikt det utforskande som Michael Pollan själv gör i sin bästsäljande bok ”Psykedelisk Renässans”. Mikrodosering med psykedeliska substanser har blivit en trend för ökad kreativitet, och en amerikansk studie från 2020 fann att LSD-konsumtionen ökade med 56% 2016-2019. En del tar psykedeliska substanser för att de tycker det är kul, andra gör det för personlig utveckling eller ibland av medicinska skäl. De klassiska psykedeliska substanserna substanserna har låg fysiologisk beroendepotential och toxicitet (MDMA något högre), men kommer med andra tyoer av psykologiska risker. Oinformerat bruk kan få allvarliga konsekvenser i en otrygg miljö och upplevelsen kan i värsta fall trigga psykotiska reaktioner hos sårbara individer. I det expanderade medvetandetillståndet associerat med psykedeliska substanser kan individer komma i kontakt med traumatiska minnen, vilket kan leda till försämrat mående. Dessa personer tvekar ofta inför att söka hjälp, eftersom bruket i sig är stigmatiserat och det finns en brist på kunskap inom vården.
Som vårdpersonal har vi ett ansvar att hjälpa dessa personer och minska skadorna av bruket. Lyckligtvis finns kunskap och erfarenhet inom det psykedeliska fältet, sprungen ur forskning och kliniskt arbete. Psykologerna Ingmar Gorman och Elizabeth Nielson publicerade under våren 2021 den efterlängtade artikeln ”Psychedelic Harm Reduction and Integration: A Transtheoretical Model for Clinical Practice”. I artikeln sammanfattas det förhållningssätt som vägleder mig i mitt arbete.
Skademinimering genom behandlingsupplägg och uppföljning
Den viktigaste skillnaden mellan psykedelisk psykoterapi och terapeutiskt arbete med integration (Psychedelic Harm Reduction and Integration; PHRI) är att psykedelisk psykoterapi involverar administration av en psykedelisk substans och övervakning av den psykedeliska upplevelsen. Det är ett strukturerat behandlingsupplägg med screening, förberedelse, dosering och integration, i vilket förutsättningarna för en läkande upplevelse och process maximeras. PHRI å andra sidan är ett pragmatiskt arbetssätt anpassat för att hjälpa personer som på egen hand valt att använda psykedeliska substanser. Det är utformat för att fungera i den kliniska vardagen, med utgångspunkt i principerna för skademinimering (harm reduction). Skademinimering grundar sig på medkänsla för klienten och fokuserar på att minska skadorna orsakade av riskfyllda beteenden, samtidigt som klientens autonomi betonas. I enlighet med denna ansats lägger jag ingen värdering i vad mina klienter väljer att göra, samtidigt som jag ser till att de är informerade om de risker som finns och avråder när det behövs.
Integration och psykologisk utveckling
Utanför forskningen är risken högre för obehagliga och traumatiska upplevelser, men de kan också vara djupt meningsfulla och läkande. Det finns en tendens att kategorisera psykedeliska upplevelser som ”bra” eller ”dåliga”, ofta baserat på det känslomässiga innehållet. Men även känslomässigt svåra eller till och med skräckfyllda upplevelser kan med rätt stöd resultera i viktiga insikter, som i sin tur leder till en positiv utveckling. Positiva, extatiska upplevelser kan bli utmanande om de möts av en oförstående omgivning. Det som en gång upplevdes som belönande kan plötsligt förlora sitt värde. Det som en gång togs för givet kan efter en psykedelisk upplevelse bli ifrågasatt.
Att verbalt återge en psykedelisk upplevelse kan underlätta integrationsprocessen, eftersom personen då får sätta ord på upplevelsen och göra den mer tillgänglig för tankeprocesser. Att berätta i en terapeutisk kontext kan vara mycket sårbart, och är i många fall validerande för klienter som kanske har blivit avfärdade av sin omgivning. Efter en utmanande upplevelse har klienter ofta ökad ångest en tid efteråt, kopplad till en oro att tappa verklighetsförankringen och bli galen eller på något sätt ha förstört kroppen. Dessa personer kan ofta bli lugnade av att höra att deras symptom är vanliga och övergående.
I samtal om klientens psykedeliska upplevelser förhåller jag mig nyfiket och riktningslöst, för att ge plats till klientens egen tolkning och process. Jag försöker stötta klientens intuitiva förståelse och undviker att ge råd eller lösa problem. Istället ligger fokus på vad patienten har försökt, vad de själva tycker om situationen, vad de ser som potentiella lösningar och vad deras intuition säger dem. Jag riktar uppmärksamheten till klientens personliga erfarenhet så att viktiga insikter främjas, utvecklas och integreras.
En psykedelisk upplevelse fungerar som generell förstärkare av känslor och intryck, vilket innebär en möjlighet att komma i kontakt med svårtillgängliga eller bortglömda känslor och behov. Integrationsprocessen kan ofta handla om att identifiera dessa behov och hitta strategier för att uttrycka och tillmötesgå dem. I andra fall kan klienten ha med sig tydliga insikter eller behov, som de behöver hjälp att omsätta i handling för att integreras i personens vardag.
Matthew W. Johnson, psykiatriprofessor vid Johns Hopkins University, har kallat psykedeliska substanser för ‘behavior change agents’. Mitt intryck är att begreppet stämmer även utanför klinisk forskning. Med rätt förutsättningar och kunskap är det möjligt att inte bara minska riskerna med bruk av psykedeliska substanser, utan även att dra nytta av upplevelser för att skapa långsiktigt gynnsamma beteendeförändringar.