När Theseus, en av den grekiska mytologins hjältar, återkom till Aten efter många års äventyr, beslöt Atenarna att spara hans skepp till eftervärlden som en hyllning till hans bragder. Med tiden började vissa plankor att ruttna. Atenarna tvingades byta ut dem, en efter en, mot nytt virke. Efter hundra år hade varje del av skeppet ersatts av en ny. Men var det då Theseus skepp som låg och skvalpade i Atens hamn?
Hur kan myten om Theseus skepp hjälpa oss att förstå en av vår tids största utmaningar: livsstilssjukdomar som redan nu kräver miljontals dödsoffer, ekonomiska kostnader och mänskligt lidande, varje år?
Identitetsupplevelsen bakåt i tiden är starkare
Om du tar fram en bild av dig själv för, säg 20 år sedan, ser du att du har förändrats. Kanske har din hy fårats och håret tunnats ut. Du kan ha vuxit eller krympt, både på bredden och på längden. Få människor ser likadana ut med tjugo års mellanrum. Och faktum är att våra kroppar byts ut över tid. På cirka sju till tio år har kroppens alla celler bytts ut och blivit ersatta av nya. Ändå upplever de flesta att de är samma individer livet igenom. Att vår identitet är sammanhängande. Liksom Atenarna tyckte att det fortfarande var Theseus skepp som låg där i hamnen trots att alla delar bytts ut. Problemet är bara att det där med en sammanhängande identitet främst gäller bakåt i tid. När människor blickar framåt råder det motsatta. Det ”framtida jaget” är en främling vi inte behöver bry oss om.
Livsstilssjukdomarna i världen kräver 41 miljoner människoliv varje år. Så många dör i förtid till följd av tobak, alkohol, dålig kost och fysisk inaktivitet. Samtidigt skulle 80 % av alla hjärtinfarkter kunna förhindras eller skjutas upp flera år med relativt enkla förändringar i levnadsvanor. Många av livsstilssjukdomarna innebär att vi beter oss illa gentemot det framtida jaget. Länken mellan nutid och framtid är så svag att det framtida jaget är som en främling vi inte behöver bry oss om. Om det istället vore en god vän skulle de flesta kanske ta bättre hand om kroppen?
Att stärka kopplingen till framtiden
Forskningen på Future Self-Continuity, det vill säga ”framtida jag-sammanhang”, kan ge svar på hur människor kan lära känna sina framtida jag. Finurliga forskare använder bland annat modern teknik för att låta människor träffa sig själva, såsom de kan se ut i framtiden. Tänk dig att du tar på dig ett par VR-glasögon och möter en trettio år äldre version av dig själv, slående lik, men med fler rynkor och grå hårstrån. Du kan prata med dig själv och kanske få ett ”tack” för att du slutade röka och troligtvis besparade ditt framtida jag ett liv med lungcancer. Eller så får du kritik för att du inte började med privat pensionssparande, vilket försatt ditt framtida jag i en tämligen knaper tillvaro, förpassad till billig skräpmat.
När forskare låtit försökspersoner göra sådana saker, har det framkommit att människor får en starkare koppling till sina framtida jag. Och, här kommer det verkligt intressanta, att det påverkar deras beteenden i nuet. Försökspersonerna blir mer benägna att pensionsspara, vara fysiskt aktiva och bete sig etiskt korrekt. Kort sagt: vara lite snällare mot sig själva i framtiden.
Samtal med dig själv som äldre
Men du behöver inte ett VR-kit för att stärka kopplingen till ditt eget framtida jag. Testa att ladda ner en av alla de mobilappar som låter dig skapa en äldre version av dig själv. I ett experiment lät forskarna studiedeltagarna göra just det, och märkte att de som fått se sina framtida jag, satte av mer pengar till en pensionsfond än de som endast sett en bild på sig själva i nutid. Eller, ännu enklare, föreställ dig att du befinner dig tjugo år in i framtiden, och då skriver ett brev till dig själv i nutid om hur ditt liv ser ut, vad du ägnar dig åt och hur du mår. I ett annat experiment fick det försökspersonerna att vara mer fysiskt aktiva flera dagar efteråt, jämfört med de som hade tidshorisonten tre månader.
Att samtala med oss själva i framtiden låter oss förstå att vår identitet finns kvar, även om varje liten del av oss förändras. Men också att de handlingar vi gör idag har betydelse långt fram i tid. Det kommer ditt framtida jag att tacka dig för.